Donnerstag, 26. August 2010

Gong fu cha

Jag har väl egentligen bara provat gong fu cha med mitt kinesiska älsklingste Mao Feng. Många var kvällarna då jag satt med min lilla Yixingkanna och bryggde tebladen till den sista droppen stall- och hösmak.
Jag har varit lite besviken på att Tamaryokuchan inte blir så kul i andra bryggningen. Så nu precis fick jag den spontana idén att ta fem gram blad Tamaryokucha till min lilla svarta kyusu som rymmer 1.5 dl vatten. Jag förväntade mig inga utomordentliga smakupplevelser, men det var ändå värt ett försök. Så jag började med ganska svalt vatten, ca. 55°. Jag lät tebladen dra 30 sekunder och så hällde jag upp i koppen. Bladen i kannan var fortfarande ganska slutna.
Var detta samma te som jag brukar dricka? Det smakade äpple och gott, väldigt gott! När jag brygger det i 75° i två minuter smakar det också väldigt gott, men helt annorlunda än det gjorde nu. Kanske öppnar sig en helt ny värld av smaker nu, när jag upplevt och förstått att gong fu cha verkligen ger andra smaker. (Jag har tyckt att detta verkat lite överdrivet.)
Nästa bryggning var med lite varmare vatten, ca. 60-65°. Jag lät det dra aningens kortare än 30 sekunder. Även nu fanns äpplesmaken kvar, men inte lika starkt. Liksom i första bryggningen smakade också i andra, det sista teet i koppen väldigt sött. Gott!
Efter detta gjorde jag en snabb mellanbryggning med ungefär lika varmt vatten, men jag hällde bara på det över bladen och hällde sedan upp teet direkt. Fortfarande smakade det gott, men inte som min vanliga Tamaryokucha.
Kyusun står och vilar sig i köket nu, redo för fjärde bryggningen.

Sonntag, 22. August 2010

Darjeeling Oolong Phoobsering

Jag dricker precis en grön Oolong från Darjeeling. Den är tagen ur TeaGschwendners "finest selection", så kvalitén ska det väl inte vara något fel på. Jag hade förväntat mig en ljust blommig, fin Oolongsmak, men det enda jag känner är Darjeeling. En mjuk - utan att vara behaglig - beska dominerar teet, som från ett svart te. Blommigheten från en Oolong uteblir. De torra bladen är spretiga och smala och ljusa till färgen. Färgen på det bryggda teet är ljus, lite brunare än en Darjeeling first flush.

Denna upplevelse väcker en undran om vad som ger teet mest smak. Är det terroiren eller sättet teet bearbetas på som ger teet dess huvudsakliga karaktär? I detta fallet är det definitivt terroiren. Tror jag. Det smakar Darjeeling. Men det kan ju lika gärna bero på sättet de bearbetar teet på i Darjeeling, oavsett vilket te det ska bli.

En Oolong med en stark doft an Indien.

Dienstag, 10. August 2010

Gyokuro


I kväll drack jag första Gyokuron på länge. Jag hade helt snöat in på Tamaryokucha nu ett tag, men i dag var det dags att dricka något riktigt grönt igen. På bilden ovan ser man även min nya kyusu. Den rymmer 1.6 dl.

I jämförelse med Tamaryokuchan har Gyokuron en fräck smak. En modig, grön och fräsh grönhet. Här kommer lite bilder från min Gyokurostund i kvällsolen.




Freitag, 30. Juli 2010

Tamaryokucha

Det har blivit många underbart smöriga koppar Tamaryokucha den senaste tiden. Jag har verkligen fallit för detta japanska teet. Jag tycker om bladen som är yviga och liknar kinesiska teblad. De är lite gråaktiga, ser lite dammiga ut och de tar mycket mer plats än de hårt rullade Gyukurobladen.

Jag brygger dem i min lila kyusu med fyra gram blad till 3,3 dl 75-80° vatten.


Tyvärr blir andra bryggningen inte så kul, så jag brukar inte brygga mer än en gång.


Här ser man den ganska mörkt gula koppen och de bryggda bladen. Smaken är rund och fet, teet smakar smörigt och är härligt fylligt.
Till denna Tamaryokuchan rekomenderas 80° varmt vatten. Det låter varmt tycker jag, men det blir bra. Jag brukar dock ha något kallare vatten. Jag häller det kokande vattnet i kyusun och värmer den. Sen häller jag vattnet i koppen jag ska dricka ur och vid det laget är vattnet kallare än 80 grader. Sedan häller jag över vattnet över tebladen som fått värmas upp i den ångande varma kyusun och så får bladen dra i två minuter. Medans teet drar häller jag resten av det kokande vattnet ur vattenkokaren i koppen för att hålla den varm. Strax innan de två minuterna är över börjar jag hälla upp teet i koppen. Sen är det bara att sitta ner och njuta.

Matcha på mitt vis


Nu har jag några matchastunder bakom mig. Jag har tillberett matchan utan att vispa upp ett skum. Jag tycker det är godare. Eftersom jag inte har någon riktig matchaskål än heller, så har det varit ganska praktiskt. Här kommer lite bilder.
Jag mäter upp en liten tesked matchapulver.


Med chasen löser jag upp klumparna i det torra pulvret.

Sen häller jag på lite vatten och vispar (snurrar i detta fallet) ihop en tjock vätska, för att utesluta de sista klumparna.


Efter det tillsätter jag 60° varmt vatten och snurrar ihop min matcha. Sen är det bara att njuta. Jag tycker det är en bra storlek på matchan i dessa små koppar. De rymmer ca. 70-90 ml.

Dienstag, 20. Juli 2010

Matcha

I fredags drack jag Matcha för första gången. Med stor förväntan såg jag matchan förberedas med två rejält rågade chashaku och såg beundrande på det avocadogröna skummet som uppstod vid vispningen med chasen. Jag var beredd på att kanske inte alls gilla teet, med min första upplevelse med Gyokuro i minnet. Första munnen te övertygade mig heller inte. Det var nästan en gröt damen hade vispat ihop och teet smakade väldigt beskt. Synd tänkte jag. Matchatillberedningen verkade så rolig och jag hade gärna fattat tycke för teet. Men så tänkte jag, jag kommer nog att vänja mig vid smaken. Men någon burk matchapulver fick inte följa med hem från Länggasstee i Bern.

Tillbaka i Zürich i "min" tebutik på Pelikanstrasse så berättade jag om min upplevelse i Bern. Min kollega Rosella, som är ett stort fan av japanskt te, beredde genast en kopp matcha till mig. Dock med en mycket mindre pulverdos, förvisso utan chasen, men med vatten som bara var 60° varmt. Vilken njutning!! Matchan heter Matcha Hikari och säljs för 39.80 Fr (20 gram) hos TeaGschwendner. Detta teet smakade underbart med en tydlig sötma och allt annat än grötigt och beskt. Damen i Bern använde nog alldeles för varmt vatten.

Efter en natts betänketid, köpte jag en dyrbar burk Matcha Hikari. Det fick svida till. Och en Chasen har också fått flytta in. Den är så fin! En chashaku tycker jag mig inte behöva, jag kommer forstätta att dosera sparsamt. Så i dag njöt jag min första matcha hemma. Ljuvligt och uppiggande! Jag provade även att göra en mjölkmatcha. (Jag vet att det är skam över att använda så dyrbart pulver för att blanda en mjölkdrink.) Jag tog lite mer än en halv tesked matcha, cirka en och en halv deciliter helmjölk, en halv tesked socker och två knivuddar vaniljsocker. Vispade flitigt och tillsatte is. Väldigt gott blev det! Det är nästan så jag får köpa den billigare matchan också för att i sommarvärmen kunna njuta fler mjölkmatchadrinkar.

Sonntag, 27. Juni 2010

Japan Tamaryokucha

Jag har vunnit en ny japansk favorit: Tamaryokucha. Det är ett te som skuggas innan skörden, men ger en mer kinesisk färg i koppen än vad andra japaner ger. Smaken är inte alls lika "grön" som Gyokuro. Man överraskas av en fyllig smörighet, som är len på tungan. En viss syrlighet dyker upp vid nedgången.
Mycket mer kan jag inte skriva om smaken. Det är ett verkligen gott te och ett perfekt komplement till mig som Gyokuroälskare. Det är en helt annan smak och på så sätt kompletterar teerna varandra bra och passar till olika humör.