Gong fu cha

Jag har väl egentligen bara provat gong fu cha med mitt kinesiska älsklingste Mao Feng. Många var kvällarna då jag satt med min lilla Yixingkanna och bryggde tebladen till den sista droppen stall- och hösmak.
Jag har varit lite besviken på att Tamaryokuchan inte blir så kul i andra bryggningen. Så nu precis fick jag den spontana idén att ta fem gram blad Tamaryokucha till min lilla svarta kyusu som rymmer 1.5 dl vatten. Jag förväntade mig inga utomordentliga smakupplevelser, men det var ändå värt ett försök. Så jag började med ganska svalt vatten, ca. 55°. Jag lät tebladen dra 30 sekunder och så hällde jag upp i koppen. Bladen i kannan var fortfarande ganska slutna.
Var detta samma te som jag brukar dricka? Det smakade äpple och gott, väldigt gott! När jag brygger det i 75° i två minuter smakar det också väldigt gott, men helt annorlunda än det gjorde nu. Kanske öppnar sig en helt ny värld av smaker nu, när jag upplevt och förstått att gong fu cha verkligen ger andra smaker. (Jag har tyckt att detta verkat lite överdrivet.)
Nästa bryggning var med lite varmare vatten, ca. 60-65°. Jag lät det dra aningens kortare än 30 sekunder. Även nu fanns äpplesmaken kvar, men inte lika starkt. Liksom i första bryggningen smakade också i andra, det sista teet i koppen väldigt sött. Gott!
Efter detta gjorde jag en snabb mellanbryggning med ungefär lika varmt vatten, men jag hällde bara på det över bladen och hällde sedan upp teet direkt. Fortfarande smakade det gott, men inte som min vanliga Tamaryokucha.
Kyusun står och vilar sig i köket nu, redo för fjärde bryggningen.

Darjeeling Oolong Phoobsering

Jag dricker precis en grön Oolong från Darjeeling. Den är tagen ur TeaGschwendners "finest selection", så kvalitén ska det väl inte vara något fel på. Jag hade förväntat mig en ljust blommig, fin Oolongsmak, men det enda jag känner är Darjeeling. En mjuk - utan att vara behaglig - beska dominerar teet, som från ett svart te. Blommigheten från en Oolong uteblir. De torra bladen är spretiga och smala och ljusa till färgen. Färgen på det bryggda teet är ljus, lite brunare än en Darjeeling first flush.

Denna upplevelse väcker en undran om vad som ger teet mest smak. Är det terroiren eller sättet teet bearbetas på som ger teet dess huvudsakliga karaktär? I detta fallet är det definitivt terroiren. Tror jag. Det smakar Darjeeling. Men det kan ju lika gärna bero på sättet de bearbetar teet på i Darjeeling, oavsett vilket te det ska bli.

En Oolong med en stark doft an Indien.

Gyokuro

I kväll drack jag första Gyokuron på länge. Jag hade helt snöat in på Tamaryokucha nu ett tag, men i dag var det dags att dricka något riktigt grönt igen. På bilden ovan ser man även min nya kyusu. Den rymmer 1.6 dl.

I jämförelse med Tamaryokuchan har Gyokuron en fräck smak. En modig, grön och fräsh grönhet. Här kommer lite bilder från min Gyokurostund i kvällsolen.