Pu-erh i andra halvlek

I morses när jag bryggde mitt pu-erh i gawian så kunde smaken inte riktigt övertyga mig. Men jag var beredd att ge det tid. Jag har en teori om att när smaklökarna känner en smak de aldrig känt förr, så säger de till hjärnan att det inte smakar gott. Som de gjorde till mig när jag drack grönt te de första gångerna. Sen när man har kännt samma smak flera gånger, så känner hjärnan igen smakerna. När den känner igen dem så säger den inte inte gott längre och kan då även upptäcka andra smaker, bakom den första smaken, till exempel spenat. Jag tycker inte alls att Gyokuro smakar spenat längre. Men de första gångerna jag drack Gyokuro så var den enda smaken jag kände spenatsmak. Det var väl den enda smaken som min hjärna kän
nde igen och kunde förmelda mig. Men nu när den känner igen Gyokurosmaken så kan den säga Gyokuro till mig, och den smaken består av massa olika komponenter, som gömmer sig bakom den första smaken man känner (igen).

Men jag tror det pu-erh teet i morses hade mer med bryggtekniken än med smaken att göra. För nu i kväll så tog jag tebladen jag hade kvar från bryggningarna i morses, tillsatte lite nya blad, tog fram min gamla stora engelska tekanna (som faktiskt har en sil, om dock stormaskig) som är glaserad på insidan och så bryggde jag på en halv liter vatten, istället för 90 ml. Vilket är stor skillnad, som gav en stor kontrast i smak. Nu kom de fina tonerna i teet fram och en ganska stark sötma var det första som jag uppmärksammade. Efter sötman kommer de gröna te tonerna fram. Koppen har en jättefin persikofärg.
Men det stora med denna teupplevelsen är att för första gången i mitt liv har en dryck förmedlat mig en bild. Det känns ganska fantastiskt, och lite flummigt. Men när jag satt i mitt kök och drack den mycket lyckade bryggnigen så kände jag först sötma, sen befinner jag mig i en källare bestående av en korridor med många dörrar på varje sida att öppna. Det är ganska mörkt, men det finns flera lampor som ger ifrån sig ett gult källarljus.
Teet smakar inte källare. Men det försätter mig i ett annat rum. Det känns helt fantastiskt och lite konstigt, men mycket intressant.

Pu-erh

Innan jag berättar om min första pu-erh-upplevelse, vill jag tacka Tekoppen (http://texter-om-te.blogspot.com/) för svaret på min gaiwanfråga. Tydligen händer det även med dyrare gaiwaner att passformen på locket inte är perfekt.

(Kul att du och Anders Sveen gillar min blogg. Jag ska försöka att hålla den vid liv. :-))

Pu-erh

Från samma onlinebutik som min gaiwan kommer, kom även mitt första pu-erh. Pu-erh, eller som jag ser att man skriver på svenska pu-er, är det te, som kineserna kallar för svart te. (Det som vi kallar svart, kallar de rött.) Pu-er produceras ofta för att lagras och pressas till hårda "tekakor". Teet lagras och under tiden startar en långsam oxidering. Eftersom tebladen är ligger hårt packade, kommer syret inte åt dem på samma sätt som om de vore lösa. Därför tar denna processen lång tid och därför kan man också lagra teet. Man använder redan oxiderade blad och gröna blad till pu-er. De som redan är oxiderade innan de pressas ihop, kan drickas yngre än de gröna, som behöver längre tid på sig för att mogna (jmf. Bjerke/Mauris 2006: 145-146).

Jordigt är ett ord man ofta stöter på när man läser om smaken på pu-er, men som jag inte kan säga att mitt pu-er smakar.

Det gröna pu-er jag köpte kommer från berget Ban Zhang och är från 2006. Det stod om teet, att det inte har en typisk pu-er-smak, utan en mera fruktig och blommig smak. Eftersom det var mitt första pu-er kan jag ännu inte avgöra om det stämmer. Jag tror jag måste vänja mig vid teet innan jag riktigt kan säga vad det smakar, men det första smakerna som jag kände igen var lite rökigt, lite bittert och mycket smak. Hade jag fått det serverat utan att veta vad det var, hade jag nog tippat på att det var ett ovanligt assam. Trots att det var ett grönt pu-er kan jag inte direkt säga att jag kände en grön tesmak. Men som sagt, det är svårt att säga när man inte har något att jämföra med. Teet var i alla fall hårt pressat och när bladen var bryggda syntes det tydligt att det var ett grönt te. De blöta tebladen doftade lite rabarber tyckte jag. Men det var inget som återspeglades i smaken på teet.

Som man ser på bilden så bryggde jag det i min gaiwan. Jag tror jag kan ha använt lite väl mycket blad, för de första bryggningarna smakade väldigt starkt. (Tyvärr blev bilden lite mörk). Men man ser torra blad, de bryggda bladen och koppen de resulterade i.

Nya teer

I dag var jag i tebutiken och köpte två lite finare oloong från Taiwan och det klassiska drakbrunnteet från kina. Samtidigt kom min första gaiwan och pu erh med posten. I går kom en ny liten kanna med posten, som jag beställt på ricardo (typ ebay/tradera). Så nu blåser det friska vindar i teskåpet. Det ska bli så spännande att prova den nya utrustningen och de nya teerna.

Den lilla nya kannan, som ser precis ut som en yixing, skall bli min oloongkanna. Dels för att den är tjock om magen till formen och för att den inte har någon sil. I och med att oloongblad är stora så kommer de inte åka ut när man häller upp teet. Den har redan "döpts" i oloong och nu hoppas jag att den flitigt tar upp spännande aromer och berikar mina oloongstunder. Den känns dock ganska billig (vilket den ju också var), lite tunn och locket sitter inte så tajt. Med denna kannan kan jag inte som med den kantiga lilla kanna (i förra inlägget) stoppa upphällningen genom att hålla för hålet i locket. Men jag tycker den är söt, den har en bra storlek och den har mörknat fint i färgen efter sitt oloongbad. Så det är bara att använda den och se hur den utvecklas.

Min första gaiwan känns också rätt billig, vilket även den var. Men jag visste inte om jag skulle gilla principen. Jag köpte den för att jag ville ha något i porslin att brygga nya teer "rent" i, för att kunna känna deras sanna smak, utan smaker från kannan det bryggts i. Det syftet skall den nog tjäna. Den rymmer 90 ml vilket jag tyckte var en lagom storlek, eftersom mina små kinakoppar också ligger där omkring.

Vad jag undrar är om locket ska sluta tätt när det ligger mitt över koppen? Självklart ska det släppa ut vatten när man vinklar det. Antingen ska det inte ligga tätt, kanske för att man ska kunna hälla upp utan att vinkla locket, eller så är passformen som den är, för att den var så billig.

Jag ser mycket fram emot att prova pu erh teet. Nu har jag druckit alla sorter (ifall det inte gömmer sig fler där ute i tevärlden) utom gult te och pu erh.
I detta temat återkommer jag.

Ny liten kanna

Här min nya lilla (förhoppningsvis yixing) kanna som jag köpt begagnad. Den har bara bryggt grönt te hos den förra ägaren. :-)

Den rymmer en deciliter. Precis lagom för att brygga grönt te flera gånger.