Gong fu cha

Jag har väl egentligen bara provat gong fu cha med mitt kinesiska älsklingste Mao Feng. Många var kvällarna då jag satt med min lilla Yixingkanna och bryggde tebladen till den sista droppen stall- och hösmak.
Jag har varit lite besviken på att Tamaryokuchan inte blir så kul i andra bryggningen. Så nu precis fick jag den spontana idén att ta fem gram blad Tamaryokucha till min lilla svarta kyusu som rymmer 1.5 dl vatten. Jag förväntade mig inga utomordentliga smakupplevelser, men det var ändå värt ett försök. Så jag började med ganska svalt vatten, ca. 55°. Jag lät tebladen dra 30 sekunder och så hällde jag upp i koppen. Bladen i kannan var fortfarande ganska slutna.
Var detta samma te som jag brukar dricka? Det smakade äpple och gott, väldigt gott! När jag brygger det i 75° i två minuter smakar det också väldigt gott, men helt annorlunda än det gjorde nu. Kanske öppnar sig en helt ny värld av smaker nu, när jag upplevt och förstått att gong fu cha verkligen ger andra smaker. (Jag har tyckt att detta verkat lite överdrivet.)
Nästa bryggning var med lite varmare vatten, ca. 60-65°. Jag lät det dra aningens kortare än 30 sekunder. Även nu fanns äpplesmaken kvar, men inte lika starkt. Liksom i första bryggningen smakade också i andra, det sista teet i koppen väldigt sött. Gott!
Efter detta gjorde jag en snabb mellanbryggning med ungefär lika varmt vatten, men jag hällde bara på det över bladen och hällde sedan upp teet direkt. Fortfarande smakade det gott, men inte som min vanliga Tamaryokucha.
Kyusun står och vilar sig i köket nu, redo för fjärde bryggningen.