Mao Feng

Efter en väldigt svår start för mitt gröna-te-drickande, så hade jag med hjälp av min tetsubin och järnvatten klarat mig över tröskeln och vant mig vid smaken. Jag minns hur det var när jag inte tyckte om öl för många år sedan. Ju mer jag "tvingade" i mig, desto bättre tyckte jag om det. Och tillslut var jag ett stort ölfan, ända tills celiakin uppdagades och slog sönder den drömmen.

Men min gröna dröm fortsätter.
Min kollega Renata i tebutiken sa när jag frågade om hon drack grönt te, att hon nästan bara drack kinesiskt grönt te. Det hade en "enklare" smak, sa hon. Detta kunde jag ju inte direkt tro på, eller i alla fall inte tro att skillnaden var särskilt stor.
Så jag bad Rosella skicka med mig ett kinesiskt grönt te. Hon valde ut Mao Feng till mig. Jag åkte hem och provade. Upplevelsen jag hade med Mao Feng var något alldeles speciellt. En sån mjukhet och sötma och helt underbart gott te hade jag aldrig någonsin kunnat föreställa mig. Det smakar inte alls som Gyokuro. Bara så gott! När jag la de torra tebladen i den förvärmda kyusun så doftar de stall och hö och detta återspeglas även i smaken.
Detta ledde till att jag varje kväll kokade massa vatten och satte mig i soffan och bryggde mitt Mao Feng om och om igen. Så gott! Och jag tyckte inte jag märkte att jag blev särskilt pigg av det så att jag inte kunde sova sen.

Tills nu är det verkligen mitt favoritte. Ett underbart skönt och runt te.