Pu-erh i andra halvlek

I morses när jag bryggde mitt pu-erh i gawian så kunde smaken inte riktigt övertyga mig. Men jag var beredd att ge det tid. Jag har en teori om att när smaklökarna känner en smak de aldrig känt förr, så säger de till hjärnan att det inte smakar gott. Som de gjorde till mig när jag drack grönt te de första gångerna. Sen när man har kännt samma smak flera gånger, så känner hjärnan igen smakerna. När den känner igen dem så säger den inte inte gott längre och kan då även upptäcka andra smaker, bakom den första smaken, till exempel spenat. Jag tycker inte alls att Gyokuro smakar spenat längre. Men de första gångerna jag drack Gyokuro så var den enda smaken jag kände spenatsmak. Det var väl den enda smaken som min hjärna kän
nde igen och kunde förmelda mig. Men nu när den känner igen Gyokurosmaken så kan den säga Gyokuro till mig, och den smaken består av massa olika komponenter, som gömmer sig bakom den första smaken man känner (igen).

Men jag tror det pu-erh teet i morses hade mer med bryggtekniken än med smaken att göra. För nu i kväll så tog jag tebladen jag hade kvar från bryggningarna i morses, tillsatte lite nya blad, tog fram min gamla stora engelska tekanna (som faktiskt har en sil, om dock stormaskig) som är glaserad på insidan och så bryggde jag på en halv liter vatten, istället för 90 ml. Vilket är stor skillnad, som gav en stor kontrast i smak. Nu kom de fina tonerna i teet fram och en ganska stark sötma var det första som jag uppmärksammade. Efter sötman kommer de gröna te tonerna fram. Koppen har en jättefin persikofärg.
Men det stora med denna teupplevelsen är att för första gången i mitt liv har en dryck förmedlat mig en bild. Det känns ganska fantastiskt, och lite flummigt. Men när jag satt i mitt kök och drack den mycket lyckade bryggnigen så kände jag först sötma, sen befinner jag mig i en källare bestående av en korridor med många dörrar på varje sida att öppna. Det är ganska mörkt, men det finns flera lampor som ger ifrån sig ett gult källarljus.
Teet smakar inte källare. Men det försätter mig i ett annat rum. Det känns helt fantastiskt och lite konstigt, men mycket intressant.