Pu-erh

Innan jag berättar om min första pu-erh-upplevelse, vill jag tacka Tekoppen (http://texter-om-te.blogspot.com/) för svaret på min gaiwanfråga. Tydligen händer det även med dyrare gaiwaner att passformen på locket inte är perfekt.

(Kul att du och Anders Sveen gillar min blogg. Jag ska försöka att hålla den vid liv. :-))

Pu-erh

Från samma onlinebutik som min gaiwan kommer, kom även mitt första pu-erh. Pu-erh, eller som jag ser att man skriver på svenska pu-er, är det te, som kineserna kallar för svart te. (Det som vi kallar svart, kallar de rött.) Pu-er produceras ofta för att lagras och pressas till hårda "tekakor". Teet lagras och under tiden startar en långsam oxidering. Eftersom tebladen är ligger hårt packade, kommer syret inte åt dem på samma sätt som om de vore lösa. Därför tar denna processen lång tid och därför kan man också lagra teet. Man använder redan oxiderade blad och gröna blad till pu-er. De som redan är oxiderade innan de pressas ihop, kan drickas yngre än de gröna, som behöver längre tid på sig för att mogna (jmf. Bjerke/Mauris 2006: 145-146).

Jordigt är ett ord man ofta stöter på när man läser om smaken på pu-er, men som jag inte kan säga att mitt pu-er smakar.

Det gröna pu-er jag köpte kommer från berget Ban Zhang och är från 2006. Det stod om teet, att det inte har en typisk pu-er-smak, utan en mera fruktig och blommig smak. Eftersom det var mitt första pu-er kan jag ännu inte avgöra om det stämmer. Jag tror jag måste vänja mig vid teet innan jag riktigt kan säga vad det smakar, men det första smakerna som jag kände igen var lite rökigt, lite bittert och mycket smak. Hade jag fått det serverat utan att veta vad det var, hade jag nog tippat på att det var ett ovanligt assam. Trots att det var ett grönt pu-er kan jag inte direkt säga att jag kände en grön tesmak. Men som sagt, det är svårt att säga när man inte har något att jämföra med. Teet var i alla fall hårt pressat och när bladen var bryggda syntes det tydligt att det var ett grönt te. De blöta tebladen doftade lite rabarber tyckte jag. Men det var inget som återspeglades i smaken på teet.

Som man ser på bilden så bryggde jag det i min gaiwan. Jag tror jag kan ha använt lite väl mycket blad, för de första bryggningarna smakade väldigt starkt. (Tyvärr blev bilden lite mörk). Men man ser torra blad, de bryggda bladen och koppen de resulterade i.